”Enkelt, gott och självständigt”
Text: Christian Hellman
Bodil Cederblom-Hedström har aldrig kunnat se, men har många andra strängar på sin lyra. Nu är hon aktuell med en egen kokbok för personer med synnedsättning. Boken heter Från punkt till punkt i köket och finns tillgänglig både i en punktskrifts- och en svartskriftsversion. Synvinkel talade med Bodil om boken och lite om likheter mellan hästar och män också.
En kväll i september i fjol satt Bodil Cederblom-Hedström i sitt hem i Pedersöre och bläddrade i Kokpunkten, en kokbok i punktskrift som hon ofta använt sig av. Hon letade efter något att laga till kvällsmat. Då slogs hon plötsligt av en idé.
– Jag är ju arbetslös, matlagningsintresserad och själv synskadad, så kanske jag skulle kunna skriva en ny kokbok för personer med synnedsättning?
Bodil är 39 år och har varit helt blind sedan födseln. Hon föddes för tidigt.
– Kort sagt hann inte ögonen med i utvecklingen. Det var i tidigaste laget, men nog blev jag ju tämligen till folk.
Familjen har drivit en ridskola i över 30 år, men för tre år sedan togs beslutet att lägga ned verksamheten. Då gick Bodil ner till halvtid i stallet och anmälde sig som arbetssökande. Något arbete som passar henne har tyvärr ännu inte dykt upp.
Redan dagen efter att hon hade fått bokidén, tog Bodil kontakt med verksamhetsledare Ann-Sofie Grankulla vid Norra Österbottens Svenska Synskadade (NÖSS) för att fråga om en kokbok kunde vara något att fundera på.
– Ann-Sofie tyckte att det var en riktigt bra idé. Sedan började jag genast med planeringen och allt fortsatte därifrån.
Nu har Bodils kokbok kommit ut. Den heter Från punkt till punkt i köket och har tryckts både i punktskrift och i svartskrift.
47 beprövade recept
Bodil beskriver själv sin kokbok så här:
– Egentligen kan man säga att det är en allmän kokbok med bakverk och sallader och varmrätter och soppor och allt möjligt. Och så innehåller den också ett avsnitt med kökstips, alltså vinkar om sådant som underlättar arbetet i köket.
Bodil skrev kokboken för personer med synnedsättning, främst i Svenskfinland. Huvudtanken är att den ska vara tillgänglig och att recepten lämpar sig för just dem.
– Ledorden genom hela projektet har varit enkelt, gott och självständigt. Det ska vara recept på rätter som du ska kunna göra helt oberoende av köksvana och synnedsättning. Trots att boken innehåller lite av allt så får inget recept vara för invecklat eller ha för många steg.
De 47 recepten i boken kommer från flera håll.
– Många är egna recept som jag har samlat på mig genom åren. Några har jag fått av släktingar – bland annat ett recept av min farmor, vilket ju är lite kul. Och jag har också fått några av medlemmar i NÖSS.
Arbetet tog drygt ett år. Bodil skrev inte på heltid, för hästarna i stallet tar fortfarande en del av hennes tid. Ändå blev det några timmar om dagen. Hon började med att gå igenom sin receptmapp och valde ut det som kunde passa.
– Jag provlagade först alla rätterna som finns i boken och några till. På så sätt kunde jag konstatera vad som fungerade och vad inte. Först sedan började jag skriva ned och förtydliga instruktionerna.
Hennes egen favorit i boken är kycklingstrimlor med pepparsås.
– Den blir riktigt bra. Visserligen är jag kanske jävig nu, men jag tycker faktiskt så.
När är smöret gyllenbrunt?
Det var Bodils mamma som lärde henne de allra enklaste grunderna i matlagning. Därefter har Bodil prövat sig fram och utvecklat sin kunskap på egen hand. I dag är det hon som är kocken i familjen. Hon är gift med Kristian och har en bonusson, Lucas, som är elva år. Helst lagar hon mat åt familjen och vännerna.
I många kokböcker anges hur maten ska se ut – till exempel att man ska steka något tills det är gyllenbrunt. Sådana instruktioner är svåra att följa för den som inte ser. Bodil mäter i minuter i stället.
– Till exempel att bryna i cirka tre minuter, eller att steka på låg värme i cirka fyra minuter.
Bodil tar också hörseln till hjälp i köket.
– När du smälter smör i stekpannan så hörs det ju väldigt tydligt när det börjar fräsa. Då är smöret smält. Och vattnet puttrar ju hörbart när det börjar koka.
När Bodil vill ha exakta mått så använder hon en talande våg. Annars lär man sig ganska mycket på höft, säger hon.
– Till exempel brukar jag tänka att 50 gram är ungefär lika brett som ett pekfinger.
Hon betonar också vikten av att man har en fast ordning i köket.
– Det är utan vidare viktigt att du skapar dina egna rutiner. Jag vet att där, på just den platsen i skåpet, har jag det och det, och i det andra skåpet har jag det och det. Det måste finnas en viss ordning.
Till kökstipsen i boken hör hur man använder ugnen tryggt och säkert.
– Säkerheten med en ugn är ju A och O i köket. Att man till exempel använder långa ugnsvantar är avgörande. Och något som många tyvärr inte tänker på är att man alltid ska lägga in alla vassa knivar och saxar med spetsen neråt i diskmaskinen.
Bodil är försiktig med knivar. Själv använder hon ingen större kniv än en grönsakskniv. Kött som kräver en större kniv får hennes man skära, och det är också alltid han som grillar.
– Han jagar både älg och rådjur, så vi brukar skämta att han jagar mat och jag lagar mat.
Även om tipsen hjälper, finns det sådant som är svårt att göra i köket när man inte ser. Bodil har ett exempel:
– Att smälta gelatin är inte lätt, så där får man nog räkna med några försök innan det blir riktigt bra.
Bodil har också börjat bekanta sig med Be My Eyes och Seeing AI, appar där telefonen berättar vad kameran ser. Hon kan dem inte fullt ut ännu, men hon är på gång.
Semlor med kökshandduk
Inte ens i Bodils kök går allting alltid som planerat.
– Nog misslyckas alla med ett recept ibland. Det händer nog. För inte länge sedan bakade jag en kaka som helt enkelt inte höjde sig. Den bara sjönk ihop och ingen vet egentligen varför.
– En annan gång skulle jag baka semlor och ställde in bakplåten med semlorna i ugnen. När jag kollade läget efter tio minuter märkte jag att de hade blivit lite brända. När jag lade in nästa plåt tänkte jag därför att jag väntar bara åtta minuter den här gången. Det som jag missade helt var att det också åkte in en kökshandduk med den andra plåten. Så när jag öppnade ugnsluckan åtta minuter senare så var det nog lite rökigt. Brandvarnaren började larma och kökshandduken var alldeles kolsvart. Min man råkade vara hemma då, så vi öppnade fönstret och vädrade en stund, så det gick bra till slut.
Hur smakade semlorna?
– Det tog vi aldrig reda på.
Från punkt till punkt i köket lanserades på en tillställning arrangerad i NÖSS utrymmen den 15 oktober, på den vita käppens dag. Det väcker en fråga: hur mycket tror Bodil att NÖSS-medlemmar kommer att gå upp i vikt i vinter på grund av hennes bok?
– Ja, det beror på hur flitiga de är, säger Bodil med ett skratt. Väljer man ett recept för grön sallad så måste man nog äta väldigt mycket för att gå upp i vikt.
Också för seende
Trots att Bodils kokbok i första hand är skriven för personer med synnedsättning så hoppas hon att även seende läsare hittar den. Hon tror absolut att de också kan ha glädje av den.
– Seende personer behöver ju också recept, och kökstipsen är precis lika nyttiga för dem med syn som för dem utan syn.
Ett par bekanta i Sverige har beställt boken, men Bodil har inte aktivt marknadsfört den där.
– Vem vet om den sprider sig dit också? Nog måste de ju också äta i Sverige.
Förhandsbeställningen av punktskriftsupplagan har redan gått ut, men Bodil har några extra exemplar. Den som vill ha boken beställer den med e-post direkt av Bodil, på adressen cederblom.bodil@gmail.com. Om intresset är stort kan hon låta trycka fler. När vi talades vid hade hon också några tiotal osålda exemplar av svartskriftsupplagan.
En livslång princip
Bodil växte upp med tre äldre seende systrar. Hon fick tidigt med sig en princip som hon lever efter än i dag. För tretton år sedan berättade hon om den i Finlands Synskadade, förbundets tidning före Synvinkel.
– Under min uppväxt var frågan aldrig hur andra ska anpassa sig till mig. Den var alltid hur jag ska göra för att kunna leka med de andra, sade hon då.
Tänker hon likadant i dag?
– Exakt så. Jag har blivit uppfostrad enligt den principen och den gäller fortfarande.
Som första blinda finlandssvensk gick Bodil igenom hela grundskolan i en vanlig skola.
– Jag tyckte nog att det gick väldigt bra. Jag har ju alltid levt med seende och vuxit upp med seende. Och jag har ju ingenting att jämföra med heller.
Vissa saker fick hon förvisso tänka ut själv och hitta egna lösningar på, särskilt i matematik, fysik och kemi, men hon fick alltid vara med på det som klasskamraterna gjorde. Det var inte ens någon fråga om saken, berättar hon.
– Barn har ju inte fördomar eller förutfattade meningar på samma sätt som vuxna. Jag tror inte att någon, varken i lågstadiet eller i högstadiet, upplevde det som onaturligt. Jag var en av oss precis som alla andra.
Bodil har själv bestämt sig för att det inte ska vara ett problem att hon är blind.
– Då blir det ju inte ett problem att jag är blind.
Hon bär också med sig några kloka ord från sin morfar.
– Min morfar lär ha sagt att det inte alltid är de personerna som har de bäst fungerande ögonen som ser världen bäst. Han sa det om mig till min mamma när jag var riktigt liten. Det är ett citat som har följt med mig genom hela livet.
Hästar och män
Bodil har haft djur omkring sig så länge hon minns. Hon var bara två år gammal när familjen köpte sin första häst. Någon tid utan djur har det aldrig varit.
– Och förhoppningsvis blir det aldrig så illa.
Trots att ridskolan är nedlagd finns ännu ett femtontal hästar i stallet som behöver skötas om dagligen. Stallrutinerna utgör en stor del av Bodils vardag. Av alla djur är hästen utan tvekan det viktigaste för henne.
Bodil har tävlat i dressyr, och år 2011 tog hon silver i FM för ryttare med synnedsättning. Ändå är det en annan tävling från omkring 2006 som hon minns allra bäst.
– Då flöt precis allting. Det var bara jag och hästen som överhuvudtaget existerade under de minuterna.
Hon tror att det berodde på två saker: god och målmedveten träning, och att hästen kände att det var något speciellt på gång just den dagen.
– Vi visste båda två att nu gäller det. Poängen blev kanske inte de högsta vi någonsin har fått, men det är ännu i dag den bästa prestationen jag någonsin lyckats med.
Samförstånd och lång träning – där svänger samtalet över från hästen till maken. Bodil och Kristian har varit tillsammans i sju år. De var förlovade i fem år och har varit gifta i två. Är hennes äkta make färdigtränad nu?
– Nej, det blir man väl aldrig. Åtminstone inte män, för de glömmer ju vissa saker mera än hästar. Jag har faktiskt lärt mig en del saker i stallet som jag har kunnat ta med mig in i parförhållandet. Till exempel att en partner ska vara som ens favorithäst: du ska vara förtjust i hans goda egenskaper, men du ska också stå ut med hans dåliga egenskaper. Även den dagen när ingenting fungerar ska du veta att ni kan ta nya tag i morgon.
– Det fungerar åt andra hållet också, har jag märkt. Om du ska köpa en häst så ska du ställa lika höga krav på den som du ställer på din partner. Då har du många lyckliga år framför dig.
Vem förväntar hon sig då mest av, hästen eller mannen?
– Det var en väldigt intressant fråga. Det är visserligen svårt att jämföra, men nog förväntar man sig ju att det vardagliga livet ska fungera med både häst och man. Egentligen förväntar jag mig nog lika mycket av båda två, skulle jag säga.
Ett exempel från vardagen är diskmaskinen.
– Det är alltid roligt när han reagerar genast första gången jag säger att han kunde tömma diskmaskinen. Det är ju väldigt enkelt att göra och jag uppskattar att inte behöva gå runt och tjata. Ibland händer det faktiskt redan vid första försöket. Men andra gånger ska han ju bara titta lite på tv eller ”bara” göra något annat först …
Framtid och fredagschips
Det har gått tretton år sedan Bodil intervjuades i Finlands Synskadade. Hur tror hon att hennes vardag ser ut om ytterligare tretton år?
– Då hoppas jag att jag har häst och katt och man och arbete. Jag behöver inte så mycket mera. Utom chips på fredagar. Det blir ingen helg utan chips.
Bodil tänker bo kvar i Pedersöre. I dag bor hon ungefär 150 meter från sitt barndomshem. Varför trivs hon så bra där?
– För att det är en liten by på landet. Det är så gemytligt och alla känner alla. Det är nära till familj och vänner, och det är enkelt att ta sig dit man vill. Framför allt så är det på landet – jag är ingen storstadsmänniska.
Nu när kokboken är klar har Bodil inget nytt bokprojekt på gång för tillfället. Men en bekant har föreslagit att hon skulle skriva en självbiografi, och den idén lever lite kvar.
– Så vem vet?
Prova själv att baka Bodils havremuffins
Mängd: Cirka 12 stycken
Ingredienser:
100 g smör
1,5 dl socker
3,5 dl havregryn
Gör så här:
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Smält smöret ca en minut i mikrovågsugnen och blanda i socker och havregryn.
3. Fördela smeten i muffinsformar med t.ex. en glasskopa.
4. Grädda ca 10 minuter mitt i ugnen, eller 8 minuter i airfryer på 140 grader.
Tips: Om du vill ha en lite mer smakrik variant av muffinsen, tillsätt ett par teskedar O’boy-pulver i smeten.
Den här artikeln publicerades i Synvinkel 5/2026.